6 februari 1917 hölls det första gemensamma samiska landsmötet i Tråante/Trondheim.
För att uppmärksamma detta ägde Sametingets plenum denna gång rum i Norge. Veckan bjöd på ett fullspäckat schema.

Under tisdagen hölls den femte Sameparlamentariker konferensen med ledamöter från Sverige, Norge, Finland samt representanter från Ryssland. Temat för konferensen var ”Sanning och försoning”. Parlamentarikerkonferensen beslutade bland annat att Elsa Laula Renbergs födelsedag 29/11 blir en flaggdag.

Utöver detta deltog svenska sametinget på Samerådets konferens som hade temat ”Ett gemensamt Sápmi”. En mycket givande och välordnad dag med föreläsningar och paneldebatter som behandlade bland annat samiskt självbestämmande.

Under fredagen och lördagen hölls sedan svenska sametingets plenum. På föredragningslistan fanns bland annat budget, förslag om framtida samepolitik, parlamentsbyggnaden, samisk sanningskommission, nordisk samekonvention, motioner (fullständig föredragningslista finns att tillgå på sametinget.se).
I och med att detta plenum var förlagt till 2 dagar samt att paragrafen styrelsen och nämndernas redovisning samt budget drog ut på tiden, då opposition ansåg att styrelsen (med Jakt och fiske mfl.) inte redovisat sin verksamhet och sina åtaganden på ett godtagbart sätt, så antingen återremitterades eller bordlades ett flertal ärenden.

Vad gäller ärendet om parlamentsbyggnaden – har detta i det närmaste kommit att likna en fars. Sametingets styrelse hade inte i detta ärende något förslag till var parlamentsbyggnaden skall förläggas utan ansåg att plenum skulle lägga 8 kommuner mot varandra och på något vis rösta fram en ort. De hade heller inte något förslag hur man då skall agera med att vi faktiskt har ett beslut om att byggnaden skall förläggas i Kiruna, skall detta då rivas upp? Det var så många frågetecken kring röstningsförfarandet att vi inte annat kunde göra än att återremittera ärendet till styrelsen för en bättre beredning. Jag tycker synd om de kommuner som gjort ett jätte jobb med att försöka få parlamentsbyggnaden till deras orter.

Nordisk samekonvention är en annan punkt jag vill ta upp: De förhandlingar som nu har pågått angående Nordisk samekonvention har utgått Från ett tidigare förslag som framlades av en expertgrupp med medlemmar från Sverige, Norge och Finland år 2005. Det märkliga är att trots att det snart är 12 år sedan Det första förslaget lades fram och trots att det efter det förslaget har undertecknats Urfolksdeklarationen, så har det visat sig att det förslag som ligger framför oss i dag är betydligt mer urvattnat och sänker istället de rättigheter vi har idag.
Från Vuovdegas sida kan vi under inga omständigheter rösta för Nordisk samekonvention I den form den är skriven idag. Den är skriven på ett sådant sätt att ingen av staterna skall behöva ändra i sina lagstiftningar för att stärka samernas rättigheter. Det argumenteras att detta dokument anger en miniminivå vad gäller rättigheter – att vi ska tillförsäkras de rättigheter vi har – men vems miniminivå talar vi om? I Finland har samerna betydligt svagare rättigheter än vi – (där är inte ens renskötselrätten exklusiv för samerna). Detta innebär att vi sänker vår nivå. Vi ska inte falla för statens påtryckningar och kompromissa bort våra rättigheter. Men tydligen tycker Partiet Jakt och fiske med flera att det är den vägen vi ska gå. Ärendet bordlades också på begäran av JoF.

För övrigt har jag inlämnat en motion till sametinget som berör den skogssamiska assimileringsprocessen. Skogssamerna har från statens sida utsatts för en offensiv assimilerings politik sedan början av 1900-talet, vilken påverkan detta har haft skiljer sig mellan olika områden, men har till exempel gett sig uttryck i att man har en svagare rättslig ställning inom renskötseln, att man förlorat det samiska språket etcetera. Jag yrkar därför på att sametinget initierar en utredning om hur assimileringsprocessen har påverkat skogssamernas situation till idag rättsligt, socialt och kulturellt.

Johan Skogsfeldt lämnade in en motion där han yrkar på att sametinget verkar för att hos polismyndigheten begära en utökad utbildning om renskötsel och renar som kan införas hos en grupp poliser som verkar inom renskötselområdet enligt norskt förebild. Detta mot bakgrund av de ständigt återkommande händelserna om djurplågeri och hot mot renskötare behövs en större kunskap hos utredande polis om samiska förhållanden.

Detta var lite om vad som hänt under detta plenum.

Med förhoppning om en förbättrad betessituation hos våra bröder och systrar längre ner i landet som har det besvärligt med renarna.

Vid tangentbordet Katarina Sevä