Vuovdega väljer här att kortfattat beskriva den utveckling som skett sedan Earth-summit ägde rum i Rio de Janeiro år 1992. Idag tar urfolken och våra territorier emot de negativa konsekvenserna av 33 års misslyckad europeisk klimatpolitik. Vill Du vara med och hjälpa urfolkskulturerna att lyckas med att motverka den eviga tillväxtens negativa konsekvenser och minska den globala uppvärmningen, börja med att rösta i Sametingsvalet. Din röst i Sametingsvalet synliggör det samiska folket mitt i det svenska folkhemmet.

FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) ägde rum i Rio de Janeiro den 3-14 juni 1992. Konferensen behandlade globala miljö- och utvecklingsfrågor av stor betydelse för som det angavs: mänsklighetens fortlevnad. Vid denna konferens antogs sammanlagt fem dokument, nämligen Konventionerna om biologisk mångfald och om klimatförändringar, Skogsprinciperna, Riodeklarationen och Agenda 21.

Men redan året efter att nationalstaten Sverige hade förbundit sig att arbeta för en bärkraftig utveckling och med involverandet av urfolk i beslutsprocessen, så beslutade riksdagen år 1993 i motsatt riktning. Och sänkte lägsta slutavverkningsålder för skog ner till 90 och i vissa fall 80 år. Precis diametral riktning än vad världssamfundet & Sverige förbundit sig för vid Rio-konferensen.

Tio år senare inför den andra miljökonferensen om bärkraftig utveckling WSSD (World Summit on Sustainable Development), så antog urfolkens delegationer den sk Kimberley deklarationen:

”Sedan 1992 har jordens ekosystem förändrats. Vi är i kris. Vi befinner oss i en accelererande spiral av klimatförändringar som inte kommer att uthärda tillväxtekonomins girigheter. De åtaganden som gjordes till urfolken i Agenda 21, inklusive vårt fulla och effektiva deltagande, har inte genomförts på grund av bristen på politisk vilja”

Urfolken utgör 5 procent av världens befolkning. Dessa 5 procent besitter cirka 25 procent av jordens yta. Och på dessa 25 procent av ytan finns cirka 80 procent av världens biodiversitet.

Dessa marker, dvs urfolkens marker stabiliserar jordens klimat genom att lagra nästan 300 miljarder ton kol – motsvarande 33 gånger de globala energiutsläppen under 2017. De är också livsviktiga för att skydda den artrikedom som hela mänskligheten är beroende av.

Att fortsätta förstöra taigan och utarma urfolkens territorier i Sápmi och på svensk sida, innebär också ett skapande av en öken i Arktis, med monokulturer, främmande trädarter, frånvaro av gammal skog och med sjunkande vattenkvaliteter. Samt avsaknad av en lika ungdomligt levande som urgammal urfolkskultur.

Och allt detta på den del av jorden dvs arktis, där den globala uppvärmningen är dubbelt så kraftig som på alla andra delar av jorden. Åtgärderna för att motverka detta måste således vara dubbelt så kraftiga i Arktis som i exvis Amazonas, så att den inneboende motståndskraften dvs den sk resiliensen, kan fortsätta vara ett naturligt skydd och bevaras fullt ut i en oförstörd natur. Det är också en del av ett urfolkens självbestämmande.

Agenda 2030 är den mest ambitiösa planen för att skapa en hållbar utveckling som världen någonsin antagit. Världens ledare har lovat att uppnå de globala målen till år 2030. Alla länder har därmed tagit på sig ansvaret att skapa en mer rättvis, hållbar och bättre värld.

Agenda 2030 gäller för alla människor och länder och vi måste gemensamt arbeta för att nå dem. Det kräver engagemang från olika aktörer som civilsamhällesorganisationer, kommuner och regioner samt forskare och näringsliv. Vi har alla en viktig roll att spela för att ingen människa ska lämnas utanför. Det är den första utvecklingsagendan som inkluderar världens alla länder, oavsett inkomst- eller utvecklingsnivå.

Mål 15 handlar bland annat om att bevara skog, bekämpa ökenspridning och stoppa förlusten av den biologiska mångfalden. Majoriteten av alla djur, växter och insekter bor i skogsområden. Genom avskogning minskas utrymmet för arter att leva på och därmed ökar risken för utrotning, vilket har en allvarlig påverkan på våra ekosystem. Skogen är inte bara viktig för de arter som bor i den, utan också för oss människor. Skogarna bidrar till ökad matsäkerhet, är hem för minoritetsbefolkningar och bidrar till bättre hälsa.

Det av den sjunde Parlamentarikerkonferensen i Árviesjavrrie antagna uttalandet den 30-31 maj 2023, anger detta förhållandet som betydelsefullt och värt att verka för, även för de tre Sametingen i gemenskap.

Under punkt 6 anges följande:

6) De ändliga naturresurserna i Sápmi har påverkats hårt av obegränsad aggressiv utvinning under de senaste 100 åren. Nationalparker, naturskyddsområden, biosfärområden måste vara sammanhållna områden även över nationsgränserna. Vi uttrycker vårt beslut om sammanhängande gränsöverskridande områden för att skydda motståndskraften och bekämpa den globala uppvärmningen. Internationella instrument för mänskliga rättigheter bekräftar att urfolk har rätt till självbestämmande eftersom de utgör ett folk. Detta i enlighet med Artikel 1 i FN:s konventioner från 1966 om medborgerliga och politiska rättigheter och ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Under punkt 7 anges följande:

7) Agenda 2030 är en handlingsplan med mål för omställning till ett hållbart samhälle och välstånd för människor och planeten. Agenda 2030:s mål och delmål är integrerade och odelbara och omfattar alla fyra dimensioner av hållbar utveckling: den ekonomiska, den sociala, den kulturella och den miljömässiga. Mål nummer 15 i Agenda 2030 främjar: Skydda återställande och främja hållbar användning av landbaserade ekosystem, hållbart sköta skogar, bekämpa ökenspridning.

För att behålla den kvarvarande biologiska mångfalden måste även områden som utsatts för tillväxtekonomins rovdrift, kunna rehabiliteras. Hela sammanhängande områden som överskrider nationalstaternas gränser och ger möjlighet till en bestående & levande urfolkskultur med näringar och ett bestående skydd för världs- och kulturarvet till framtida generationer.

Även skogsbruket måste förändra sig och avstå från de metoder som ödelägger vida områden utanför Världs- och Kulturarvet Laponia. Ett första sätt är att lagstiftaren väljer att återgå till principerna i den skogsbrukslag som var gällande fram till 1992. Bland annat genom att höja den lägsta åldern för slutavverkning av skog. Vi går till framtiden i fotspåren från våra släktingar och genom att skydda land och vatten från obegränsad extraktion. Så ger vi kommande generationer en möjlighet att överleva i ett Arktis med traditionella livsmönster och gemensamma möjligheter.

Den samiska rösten i Sametinget måste synliggöras den 5 oktober 2025.

Stefan Mikaelsson, Åuvddulmusj Samedikkibellodaga Vuovdega. 25.9.2025.

Den år 2019 lanserade OECD-rapporten visar att det samiska samhället, den samiska kulturen och de samiska näringarna är nödvändiga för landsbygdsutveckling och regional tillväxt i norra Sverige. Den identifierar vilka brister som finns i det svenska samhället och vilka åtgärder som måste vidtas för att samer ska få mer inflytande över sin egen samhällsutveckling.

De tre viktigaste rekommendationerna är i korthet:

1. Att förbättra insamling och åtkomst av data om samiskt näringsliv: utan statistik kan inte problem och hinder identifieras.
2. Att förstärka policies och program: exempelvis genom att inkludera samerna i regionala utvecklingsprogram och landsbygdsutveckling, Fram till 2014 levererade EU-fonderna 376 miljoner kronor och därtill 230 miljoner kronor i medstöd till samisk kultur & näringar.
3. Att stärka kopplingarna mellan samerna och regionalt utvecklingsarbete: genom att öka samarbetet med det samiska samhället, förtydliga den samiska rätten till konsultation, ta hänsyn till samisk markanvändning i regional samhällsplanering med mera.

I Sametingsvalet har vi som väljare möjligheten att synliggöra vår existens var fjärde år. Ge inte upp utan ta steget och utmana tillväxtekonomins girigheter och osynliggörande av samisk kultur och näringar sett i det samiska folkets perspektiv.

Idag är den enda offentliga statistik som finns över det samiska folk, den som Sametingets röstlängd redovisar. Trots att OECD-rapporten har 6 år på nacken, har den uppenbarligen blivit en hyllvärmare & dammsamlare på regeringskansliet.

Och angivna brister åtgärdas inte av våra svenska grannars parlamentariska system. Osynliggörande är en härskarteknik om enskilda utöver den, men uppenbarligen helt okey om den är statligt utförd.

Den samiska rösten behövs i Sametinget den 5 oktober. För i Sápmi är det vi som är folket.

Stefan Mikaelsson, Åuvddulmusj Samedikkibellodaga Vuovdega. 23.9.2025.

Högsta Domstolen (HD) konstaterade 1981 att renskötselrätten vilade på civilrättslig grund och tillhör det samiska folket kollektivt. Det fastslogs därför att renskötselrätten vilar på urminnes hävd och är en civilrättslig kollektiv bruksrätt som fick grundlagsskydd i likhet med äganderätten. Detta trots att kraven för urminnes hävd inte ansågs uppfyllda i just det berörda området. 

Alltefter denna så kallade Skattefjällsmålets dom, är renskötselrätten enligt rennäringslagen 1971:437 och dess första paragraf enligt följande: ”Rätten enligt första stycket (renskötselrätten) tillkommer den samiska befolkningen och grundas på urminnes hävd”.

Uttalandet är principiellt viktigt, då det klargör att samernas kollektiva renskötselrätt vilade på en stabilare grund än bara enkel lagstiftning eller avtal.

Vidare anger Rennäringslagens 31 § följande: ”Sameby eller medlem i sameby får ej upplåta rättighet som ingår i renskötselrätten”.

Sveriges regering tillsatte Renmarkskommittén (N 2021:02) den 20 maj 2021. I uppdraget ingick bland annat att utreda inom vilka områden av statligt ägd mark som samebyar har rätt till småviltsjakt och fiske baserat på urminnes hävd.

Ledamöter från Sveriges riksdag var väl representerade som ledamöter i kommittén. Däremot fanns inga folkvalda ledamöter från Sametingets plenum angivna.

Valet hade nämligen nyss ägt rum den 16 maj och valresultatet fastställdes den 27 maj. Sametingets nyvalda ledamöter blev för första gången uppropade vid plenum i Liksjoe – Lycksele den 30 augusti 2021.

Däremot fick sametingspartierna nominera sakkunniga till kommittén, precis som vilka samiska NGO:s som helst. En klar försvagning av Sametingets inflytande då Sametingets folkvalda genom detta blev osynliggjorda.

Trots detta gick det emellertid inte regeringens vägar i kommitténs arbete.

Och regeringen meddelade helt oväntat i ett pressmeddelande den 7 november 2024 följande: ”Regeringen avser avveckla Renmarkskommittén och tillsätta en ny utredning”.

Den statliga huvudföreträdaren för den nyss insomnade Renmarkskommittén deltog i en intervju i Svenska public service den 12 november 2024 och uttalade i denna intervju bland annat följande: ” En möjlig utväg hade varit att säga, är man berörd då har samebyarna den här rätten. Låt oss då fastslå det och låt oss sen förhandla med samebyarna om att staten ska köpa rådigheten över jakten och fisket på dom här områdena. För det är ju så alla andra gör, när man vill förvärva nån annans rätt, då förhandlar någon och betalar för den”.

Uppenbarligen hade Renmarkskommittén haft det som det mest värdefulla uppdraget. Att kunna avhända renskötselrätten från det besittande som enskilda samer genom kollektivt ägande tillförsäkrats genom just domen i Skattefjällsmålet.

Att ensidigt kunna sälja en rättighet som man inte har vare sig lagfart eller egen äganderätt till, utan äger i gemenskap med alla andra samer, borde inte kunna tillåtas.

Uppenbarligen ville regeringen ändra denna tingens ordning och det med de tveksamma metoder som man tidigare tillämpat till fulländning i tex beredning & beslut om Renskötselkonventionen 1972 (1972:114) och upplåtandet av den fria småviltsjakten ovan odlingsgränsen 1993 (1993:384).

Den 5 oktober äger omvalet till Sametingets plenum rum, och aldrig tidigare har det stått så klart den signifikanta betydelsen för enskilda samer i just detta.

En aktiv väljarkår med ett högre röstetal tillförsäkrar möjligheter till samarbete i plenum för en vidmakthållen renskötselrätt, en fortsatt statlig finansierad förvaltning av Sámi Giellagáldu (samisk språkvård över de nordiska gränserna) och en levande samisk världs- och kulturarvskultur även utanför det gränsbestämda Laponia.

Ett högre valdeltagande i omvalet stärker möjligheterna att vår talan föra och samiska rätt bevaka mitt i den svenska parlamentarismen.

Den samiska rösten behövs i Sametinget den 5 oktober. För i Sápmi är det vi som är folket.

Stefan Mikaelsson, Åuvddulmusj Samedikkibellodaga Vuovdega.