Krönika av Stefan Mikaelsson med anledning av kvinnodagen

Internationella kvinnodagen manifesterar kampen för att återställa urfolkskvinnornas rätt till land och vatten och ytterst till sin egen kultur. Denna har i många av världens nationalstater stulits av de dominerande folkens parlamentariska system som grundar sin institionella och strukturella diskriminering på rasismens altare.
Gränsdragningar på urfolkens traditionella områden har i de flesta fall bara bekräftat motstående intressen, skillnader och olikheter. Nationalismen, elitismen och fanatismen är således ett levande verktyg för att även idag kunna slå sönder urfolkskulturer och ytterst för en bestående assimilering även i dagens moderna samhällen.
Vi förenas i kampen för en levande mångfald av urfolkskulturer i alla världsdelar och detta även i världens rikaste länder, som fritt får välja sina existensiella former och som fritt medger urfolkskvinnorna rätten att delta efter eget gottfinnande och kunna vidarebefordra urfolkskulturen till barn, barn- barn och släktingars barn osv.
Det kan inte längre vara så att villkoren för urfolksmän och urfolkskvinnor är olika för att nationalstaterna vill ha det så. Och det är ochså så att urfolkskvinnorna i högre grad än urfolksmännen, överför urfolkskulturen till efterkommande generationer med kontinuitet, uthållighet & resilience.
Assimilering, diskriminering, extrem hunger & extrem fattigdom, klimatförändring, landgrabbing, militarisering, osynliggörande, trakasserier och hot & våld drabbar urfolkskvinnor runt om i världen.
Urfolken är inte en del av problemet, urfolken är en del av lösningen och i den lösningen ingår urfolkskvinnornas rätt till självidentifikation och rätten att fritt & ohindrat själva få välja.
Idag bekräftar vi vår relation till Máttaráhkká och vår skyldighet till kommande generationer att upprätthålla fred, jämställdhet och rättvisa.
STEFAN MIKAELSSON, Sámediggi Áigi-presideanta.