Högsta Domstolen (HD) konstaterade 1981 att renskötselrätten vilade på civilrättslig grund och tillhör det samiska folket kollektivt. Det fastslogs därför att renskötselrätten vilar på urminnes hävd och är en civilrättslig kollektiv bruksrätt som fick grundlagsskydd i likhet med äganderätten. Detta trots att kraven för urminnes hävd inte ansågs uppfyllda i just det berörda området.
Alltefter denna så kallade Skattefjällsmålets dom, är renskötselrätten enligt rennäringslagen 1971:437 och dess första paragraf enligt följande: ”Rätten enligt första stycket (renskötselrätten) tillkommer den samiska befolkningen och grundas på urminnes hävd”.
Uttalandet är principiellt viktigt, då det klargör att samernas kollektiva renskötselrätt vilade på en stabilare grund än bara enkel lagstiftning eller avtal.
Vidare anger Rennäringslagens 31 § följande: ”Sameby eller medlem i sameby får ej upplåta rättighet som ingår i renskötselrätten”.
Sveriges regering tillsatte Renmarkskommittén (N 2021:02) den 20 maj 2021. I uppdraget ingick bland annat att utreda inom vilka områden av statligt ägd mark som samebyar har rätt till småviltsjakt och fiske baserat på urminnes hävd.
Ledamöter från Sveriges riksdag var väl representerade som ledamöter i kommittén. Däremot fanns inga folkvalda ledamöter från Sametingets plenum angivna.
Valet hade nämligen nyss ägt rum den 16 maj och valresultatet fastställdes den 27 maj. Sametingets nyvalda ledamöter blev för första gången uppropade vid plenum i Liksjoe – Lycksele den 30 augusti 2021.
Däremot fick sametingspartierna nominera sakkunniga till kommittén, precis som vilka samiska NGO:s som helst. En klar försvagning av Sametingets inflytande då Sametingets folkvalda genom detta blev osynliggjorda.
Trots detta gick det emellertid inte regeringens vägar i kommitténs arbete.
Och regeringen meddelade helt oväntat i ett pressmeddelande den 7 november 2024 följande: ”Regeringen avser avveckla Renmarkskommittén och tillsätta en ny utredning”.
Den statliga huvudföreträdaren för den nyss insomnade Renmarkskommittén deltog i en intervju i Svenska public service den 12 november 2024 och uttalade i denna intervju bland annat följande: ” En möjlig utväg hade varit att säga, är man berörd då har samebyarna den här rätten. Låt oss då fastslå det och låt oss sen förhandla med samebyarna om att staten ska köpa rådigheten över jakten och fisket på dom här områdena. För det är ju så alla andra gör, när man vill förvärva nån annans rätt, då förhandlar någon och betalar för den”.
Uppenbarligen hade Renmarkskommittén haft det som det mest värdefulla uppdraget. Att kunna avhända renskötselrätten från det besittande som enskilda samer genom kollektivt ägande tillförsäkrats genom just domen i Skattefjällsmålet.
Att ensidigt kunna sälja en rättighet som man inte har vare sig lagfart eller egen äganderätt till, utan äger i gemenskap med alla andra samer, borde inte kunna tillåtas.
Uppenbarligen ville regeringen ändra denna tingens ordning och det med de tveksamma metoder som man tidigare tillämpat till fulländning i tex beredning & beslut om Renskötselkonventionen 1972 (1972:114) och upplåtandet av den fria småviltsjakten ovan odlingsgränsen 1993 (1993:384).
Den 5 oktober äger omvalet till Sametingets plenum rum, och aldrig tidigare har det stått så klart den signifikanta betydelsen för enskilda samer i just detta.
En aktiv väljarkår med ett högre röstetal tillförsäkrar möjligheter till samarbete i plenum för en vidmakthållen renskötselrätt, en fortsatt statlig finansierad förvaltning av Sámi Giellagáldu (samisk språkvård över de nordiska gränserna) och en levande samisk världs- och kulturarvskultur även utanför det gränsbestämda Laponia.
Ett högre valdeltagande i omvalet stärker möjligheterna att vår talan föra och samiska rätt bevaka mitt i den svenska parlamentarismen.
Den samiska rösten behövs i Sametinget den 5 oktober. För i Sápmi är det vi som är folket.
Stefan Mikaelsson, Åuvddulmusj Samedikkibellodaga Vuovdega.