Skrivelse till Näringsdepartementet

                                                                                                              

Inledande kommentarer

Sámidiggi Bellodaga Vuovdegat/Sametingspartiet Vuovdega tackar för möjligheten att lämna synpunkter i detta skede. Det är för oss värdefullt även om vi formellt inte beslutar om direktiven.

Vuovdega ser dock att det trots storleken på detta ärende lämnas kort tid till svar, möjligheten att hålla en skriftlig procedur kompenserar till viss del detta förhållande.

Det är ur vår synvinkel bra med en bred uppstart och vår förhoppning är att när inledningen är över läggs fokus på den part som berörs på ett avgörande sätt. Den samiska befolkningen bör då vara en självklar part i det fortsatta arbetet och då med Sametinget som samlande aktör.

Med det menar vi att samerna måste vara delaktig i arbetet och att man från utredningens sida beaktar att samerna inte är en homogen grupp utan består av renägande samer som delas i flera grupper, fjällrenskötsel, skogsrenskötsel och koncessionsrenskötsel för att nämna några. Traditionell samisk näring omfattar även jakt, fiske och samiskt gårdsbruk. Turism och duodji (slöjd) med flera grenar.

Vi ser fram emot en utredning som tar fasta på det samiska samhället med alla dess näringar där rennäring naturligt tar stor plats. I en sådan utredning är det vitalt att experter som har god kunskap i näringarna deltar i arbetet men också att samiska sakkunniga inom de områden som behandlas bereds plats.

Vuovdega menar också att en så komplex fråga som en översyn av den sektorslagstiftning som både reglerar näringar såväl som enskildas rättigheter väl kan beslutas som delbetänkanden för att göra ändringar mer lätthanterliga. Vi vill även peka på att komplexiteten med samer bosatta i hela landet ökar krav på bred genomlysning.

Sammanfattning

Sámidiggi Bellodaga Vuovdegat anser inledningsvis att texten pekar på att tidigare utredningar inte beaktats och då särskilt vad gäller skogssamisk renskötsel.

Vuovdega anser dock att det är nödvändigt med en ny samepolitik men det bör vara en bred bas som inte begränsar samernas rätt till självbestämmande.

Att inte anse samebyar nedanför odlingsgränsen berörda är förödande dels för samerna som folk men särskilt för skogssamerna med en rennäring som helt kan mista status som samisk näring, konsekvensen kan bli ett delat folk och att ge olika starka rättigheter till en del av samerna innebär att man från statens sida öppnar för en segregation av sällan skådad omfattning.

Vuovdega ser fram emot en samisk delaktighet i denna utredning och förutsätter att sakkunniga från alla delar av det samiska samhället bereds möjlighet att delta.

Vuovdega ser det även som positivt att departementet öppnar för att Sametinget kan föreslå experter som deltar i utredningen.

Vuovdega lämnar nedan sina synpunkter i detalj på utkastet och förutsätter att vi fortsatt får möjligheten att komma med inspel och synpunkter.
Vuovdega vill även påpeka att vi i stort sett begränsat oss till dokumentet ”Utkast till ram för utredning till sakråd” och menar att yttrandet därför inte berör en eventuell genomarbetning av hela rennäringslagen. Ett sådant yttrande kräver mer tid och interna överläggningar.

Vuovdegas yttrande över utkastet

Upplåtelser och rättigheter till land och vatten

Detta avsnitt i utkastet kräver en särskild genomgång då det blir avgörande för fortsatt utredning.

Här menar många att det endast är §§31-34 som behöver ändras och det är sant men med viss reservation för att det inte går att ändra paragrafer i en lag utan konsekvenser i övriga delar.

Domen i målet har förändrat rättsläget vilket också nämns i texten, formuleringen bör dock ändras då den skapar ett osäkert utgångsläge.
Skall det utredas i två delar ovan respektive nedan odlingsgränsen blir uttrycket nordliga samebyar olämpligt med tanke på att odlingsgränsen går genom hela Västerbotten.

Övriga samebyars rätt till jakt och fiske på statens mark såväl som enskild mark är redan fastställd och kommer inte att kunna ändras. Vi påpekar dock att det är medlemmarna i samebyn som har renskötselrätten då en sameby inte är en fysisk person och därmed inte kunnat upparbeta sedvana. Rätten torde endast kunna regleras i frågan om upplåtelse till andra utanför samebyarna och då endast vad avser jakt och fiske då renskötsel förutsätter medlemskap. Se tidigare utredningar om den s.k. dubbelregistreringen av jakten vilket kan bli en fråga om HDs dom om ensamrätt ska gälla.
Problemställningen gäller speciellt det faktum att alla medlemmar i skogssamebyar har jakt och fiskerätt nedan odlingsgränsen men ovan lappmarksgränsen med undantaget att några skogsbyar har små områden ovan odlingsgränsen.

Vuovdega menar att första steget måste vara att implementera skogssamerättsutredningen från 1997, dnr 6.2.7–1997-9, som slog fast att inom samebyarnas åretruntmarker skall skogssamerna ha samma rätt oavsett var renskötseln bedrivs.

Om rättsläget inte jämställs mellan fjäll och skog riskerar skogssamernas rättsliga ställning att urholkas så att begreppen urminnes hävd och sedvana som vedertagna begrepp kan komma att upphöra för skogssamernas del.

Det måste även beaktas att renskötselrätt tillkommer hela den samiska befolkningen men begränsas av den enskilda samebyn vilket skapat ett rättsosäkert läge där en sameby utan särskild prövning kan frånta en same rätten att tillhöra en sameby som då även förlorar rätten att utöva den rätt som tillkommer en same enligt portalparagrafen i Rennäringslagen.
På längre sikt kan hela släkten raderas ut från sin samiska rätt.

Det är vitalt att rätten för alla samer tydliggörs då den blir avgörande för en ny lag. Till detta måste även läggas de konventioner och instrument som antagits av FN med starkt stöd i folkrätten. Som exempel det som sägs i urfolksdeklarationen, ICCPR artikel 27 och ILO 169 artikel 8 och att Sverige självständigt menat att man följer dessa delar även om man inte fullt ut ratificerat dessa. Det finns också en HD-dom avseende Nordmalingsmålet likväl som Talmadomen som pekar på stark samisk rätt.

Vi uppfattar utkastet så att det inte formellt handlar om äganderätt till statens mark men vi tänker nog att utredningen ändå tittar noga på frågan.

Vi vänder oss mot att man formulerar sig så att lagstiftningen skall utgå från hur rätten till jakt och fiske skall regleras, det måste snarare uttryckas hur denna rätt tydliggörs i lagstiftningen samt att det tydliggörs att den rätten kan upplåtas enligt HDs dom.

Formuleringen övriga samebyars eventuella rätt ger också skenet av att det är en rätt som kan förlora sitt stöd i lagen vilket blir anmärkningsvärt då den rätten redan finns, vad domen gäller är hur upplåtelser skall ske och inte att rätten kan ifrågasättas. Fortfarande måste man vara medveten om att den samiska rätten tillkommer varje enskild same och får inte anses vara kollektiv, att administrera rätten är en annan sak då det kan ske i kollektiv form.

Det blir även viktigt hur rätten förvaltas av samerna gemensamt och det belyser vi i senare avsnitt om samebyar.

Hänsyn vid markanvändning

Hänsynsfrågan har alltid haft stor betydelse för samiska näringar. Rennäringen som areell näring har nedan odlingsgränsen alltid fått stiga tillbaka för samhällsviktiga ändringar vilket medfört att främst skogssamerna drabbats genom olika exploateringar, hårt skogsbruk mm och oftast med blygsamma ersättningar.

Det är bra att den frågan tas upp då dagens samhälle måste bygga på ett förnyelsebart förhållningssätt, inte minst då Sverige antagit Agenda 2030 som särskilt menar att inget område får ta plats från andra områden.

I dagens Rennäringslag finns inget egentligt lagrum för skydd av betesmarker främst då det är en sektorslag som skall vägas mot andra lagar. Skall en ny lag användas som lagrum i reglering och lagföring mot samiska intressen måste det omvända också gälla. Idag kan Rennäringslagen svårligen användas som lagrum för samerna snarare mot samerna.

I detta sammanhang är det viktigt att utgå ifrån samebyarnas åretruntmarker som ett begrepp då ett troligt scenario annars är att exploatörer kan spela ut samebyar mot samebyar där samebyar nedan odlingsgränsen pekas ut som lättillgängliga områden för olika intrång och det värsta scenariot vore att samebyar ovan gränsen pekar ut områden nedan gränsen som möjliga för exploatering.

Med det sagt pekar Vuovdega på vikten av att alla samer på något sätt återfinns i samebyar och att alla samebyar betraktas på likvärdigt sätt.

Andra samer än renskötande

Vuovdega har tidigare berört frågan i denna skrivelse och får än en gång peka på att det är oerhört viktigt att alla samer på något sätt återfinns i samebyar för att en ny lagstiftning inte ska stå i strid mot folkrätten och utesluta samer från sin renskötselrätt.

En svår avvägning blir koncessionssamebyarna som enligt regelverket kräver en samisk företrädare och då måste det utredas särskilt för är det en samisk verksamhet oavsett lokalisering måste ansvaret föras över från Länsstyrelsen till Sametinget och då skall dessa samebyar också utredas utifrån Girjasdomen.

Särskilt måste påpekas att Muonio sameby som enligt Länsstyrelsen är en koncessionssameby även om den från början var en skogssameby vars nordvästra gräns utgörs av odlingsgränsen och även om lappmarksgräns och odlingsgräns sammanfaller får det antas att odlingsgränsens rättsrekvisit skall gälla före lappmarksgränsen.

Annan lagstiftning

Det verkar vara en logisk väg att utreda samtliga lagar som berör samernas och deras verksamheter. Vuovdega menar som tidigare att konsekvenser kommer att finnas inom alla områden och att en utredning därför måste ta höjd för detta.

Rennäringslagens bestämmelser om samebyar

Detta kommer att vara en svår men avgörande fråga för resultatet av denna utredning.

Folkrätten i form av urfolksdeklarationen tillsammans med övriga delar, ILO 169, ICCPR och inte minst den kritik som levereras till Sverige från FN systemet måste ta stor plats här då det troligen sätter agendan för hur frågan om rätt till mark och vatten, rätt till jakt och fiske med flera frågor kan finna en lösning för hela det samiska folket.

En förändring av lagen som villkorar att alla samer kan hänföras och tillhöra en sameby men med skydd och avgränsningar för rennäringen som den största näringen och kanske den näring som särskiljer samerna som urfolk är en möjlig lösning.
Det kommer att bidra till en annan syn på samer än den som samhället ofta hänvisar till nämligen renägande och då helst på ett fjäll.

Man måste komma ihåg att urminneshävd eller sedvana inte har skapats av samebyar utan av de samer som bedrivit näringar under århundraden därför är det viktigt att samerna återfinns i samebyarna som mycket väl kan administrera t ex jakt och fiske för alla samer på samma sätt som man administrerar renskötseln.
Det finns goda skäl att anta att samebyarna har kapacitet att förvalta upplåtelser av jakt och fiske för alla samer såväl som att överta Länsstyrelsens roll i handläggningen av dessa frågor.

Sametinget som expertmyndighet och sektorsansvarig för många frågor som berör samerna och samebyarna har kapacitet att fortsatt handlägga frågor som rör samiska intressen men även att överta samtliga frågor som berör det samiska folket.

Avgifter och ersättningar kopplat till Samefonden

Slutligen vill vi beröra sista frågan som berör intrångsersättningar.

En utredning även i denna fråga är nog motiverad men det är viktigt att ta ställning till de bidrag och lån Samefonden beslutat om i olika rättsärenden och kanske viktigast om hur ett krav på återbetalning kommer att hanteras av staten.
Det vore naturligt att på samma sätt som i Norge låta rättsförhandlingar bekostas av staten i de frågor som rör samisk rätt. Nordisk Same Konvention som ligger på regeringens bord tar också upp den frågan i den paraferade delen.

Det är även viktigt att se över fördelningen av ersättningar då många samebyar som drabbats av intrång inte återfinns ovan odlingsgränsen även om ersättningar fonderats.

Vuovdega menar att denna fråga är mer komplicerad än att bara baka in som en bisats till ny Rennäringslag.

Sámidiggi Bellodaga Vuovdegat – Sametingspartiet Skogssamerna

Jan Rannerud Partiledare