Inledningsanförande vid Sametingets allmänpolitiska debatt den 19 februari av Marina Nilsson Ederlöf:
Den nuvarande mandatperioden har präglats av en politik som ägnat den mesta tiden åt angrepp mot personer och partier. Sakfrågorna har närmast viftats bort då de enligt vissa ledamöter har tagits upp av fel personer. De frågor som finns på föredragningslistan i dag förstärker intrycket av en kamp mellan renägande och icke renägande samer. Frågan alla samer och särskilt de folkvalda ledamöterna måste ställa sig är: ska kommande mandatperiod fortsätta i samma spår? Ska ytterligare fyra år av politiska motsättningar och uteblivna reformer späda på missnöjet och öka kraven på en nedläggning av Sametinget? Det är inte roligt vara politiker och hela tiden tvingas försvara Sametinget som företeelse.
En sak som gör oss i Vuovdega bedrövade är att rennäringen så tydligt uttalar sitt missnöje mot parlamentet genom att begära att rennäringsfrågorna lyfts ut från Sametinget. Orsaken är självklar, samebyarna pekas allt oftare ut som en slags motståndare mot det samiska folket. En allt vanligare åsikt är att samebyar lägger beslag på alla ersättningar utan att samer utanför samebyarna kan ta del av dessa. En annan orsak är angreppen mot rennäringslagen. Den pekas ut som diskriminerande mot de som står utanför samebyarna, trots att det är en näringslag som främst syftar till att reglera samebyarnas verksamhet. Det betyder inte att samer utanför samebyarna saknar rättigheter. Alla, även samebyar, är eniga i att lagen är föråldrad och behöver en översyn.
Rovdjurstrycket och toleransnivåer var en stor fråga för de flesta under denna mandatperiod. Vuovdega har under hela perioden sagt att det måste tas fram ett för rennäringen trovärdigt beslut. I budget efter budget sägs att rennäringen inte får mer pengar för rovdjursskador trots att undersökningar visar en brant stigande skadekurva. Samtidigt verkar olika föreningar ha oerhört lätt att förhindra skyddsjakt. Ska intresseföreningar för rovdjur ersätta samebyarna för förluster av renar eller är det en fråga för Sametinget? Någon måste ta ansvar. Vuovdega har förståelse för att samebyarnas tålamod är på väg att ta slut men vad anser övriga partier? Kostnader för skyddsjakt och ökade kostnader för inventering beaktas inte, trots att Sametinget har mandat att budgetera kostnaderna. Sametingets styrelse bär ett stort ansvar för att trycket mot regeringen inte är större än vad som kan utläsas i anslaget till rennäringen.
Självklart är de fortsatta debatterna viktiga, men det måste framgå att när vi pratar om gruvpolicy, ersättning för förlust av samiska rättigheter, rovdjursskador och så vidare, så menar vi dels ersättning till näringarna för skada och dels ersättning till det samiska folket för intrång i det område där näringarna upparbetat en stark bruksrätt. Glöm inte att grunden för det samiska utbredningsområdet är det område där våra näringar skapat en bruksrätt genom långvarigt brukande.
Vuovdega vill under den kommande mandatperioden minska motsättningarna och särskilt synliggöra samerna utanför samebyarna. De är lika mycket samer fast de saknar plats i en sameby. Vi måste skapa en ny politik där alla delar i det samiska samhället inkluderas. I dag är ett av kriterierna till att få bli upptagen i röstlängden att den sökande kan påvisa att samiska talas eller har talats i familjen. Detta diskriminerar samer som av staten har blivit fråntagna sitt språk och reglerna kring röstlängden måste därför ändras. Det är dock viktigt att alla samer som önskar, oavsett var de bor i Sverige, ska ges möjligheter att kunna återta sitt språk oberoende varietet.
Nu är det hög tid att vi politiker samarbetar för att nå en ny samepolitik.